Idag tog jag och min syster farväl av min farmor i ett avskedsrum på sjukhuset. 

I början kändes det konstigt att sitta där, helt tysta. Där satt vi och titta på fina farmor, där hon låg lugnt och stilla. Efter en stund började jag äntligen förstå att min farmor är borta, hon är inte hemma i sin lägenhet som jag så länge har trott.  

 

Rummet som hon var i var jätte fint, de hade tänt två ljus och det var blommor på en bänk. Det var så tyst och jag blev så otroligt lugn i rummet, jag bara va där inne. Svårt att sätta ord på det men jag vet att jag alltid kommer ha med mig min älskade farmor oavsett vad jag gör för val i livet. 

Detta var ett bra avslut för mig, en sten släppte inuti mig och jag kunde säga hej då till henne.