2014-03-26
01:51:49

Ortopediska inlägg.

Vid 5 hade jag en tid hos en som skulle fixa mina otropediska inlägg (till skor). Pappa fick vara mitt stöd idag då jag tycker det är jobbigt när det angår mitt knä.
Det började med att jag fick ta av mig skorna och strumporna för att sedan ställa mig på ett löpband, vilket mina knän verkligen inte klarar av. Jag fick börja gå på det och då filmade han på mina fötter bakifrån så att jag kunde se det på en tv framför mig. Efter en liten stund så säger han till mig "är det pappa som sitter där ute?" jag svarar "ehh ah?" och då säger han lite högre "jag tror att pappa vill se detta".. Pappa satt i "väntrummet" med lillebror men han fick så snällt komma in till mig :) 
När pappa börjar titta på tv apparaten hör jag bara "åh jävlar". Ja vad ska man mer säga? 
Han som fixade med mina inlägg berättade att jag går fruktansvärt inåt med mina fötter och det fick jag se också. Dock visste jag att jag gick inåt men det blev som en chock för mig när jag insåg hur jäkla mycket det är. 
Han berättade om jag inte får mina inlägg så kommer jag tillslut få problem med mina fötter och ännu mer problem med knät. 
Efter att jag hade gått på bandet så kände han lite på knät och han tryckte på exakt dem ställen jag har ont på och han tittade lite bekymrat på mig. Jag fick därefter lägga mig på mage och han skulle börja med att lägga gips om mina fötter för att kunna göra inlägg som passar just mig. 
Det tog inte lång tid och efter satt han och pratade med mig om vad jag ska tänka på, vilka skor som var bäst osv. Jag frågade honom vilka skor han rekommenderade som jag skulle ha när jag är på jobbet (för min läkare sa ett par tofflor). Men det gjorde inte han utan jag skulle ha gympaskor, för det hjälper mitt problem. Han sa även att det kommer ta mig kanske 1 månad innan jag kommer vänja mig vid inläggen och att jag kommer ha ännu ondare i början men att jag ska kämpa på..
Han berättade även att han tyckte det var dumt av mina läkare att jag hade blivit opererad, nu är det 2 stycken som har sagt.. Känns väl lite sådär måste jag säga.
Nu hoppas jag att det kommer hjälpa mig lite på traven även om jag måste ha detta onda i hela livet. Fast nu ska jag på återbesök om 2 veckor för då är mina inlägg klara. Sen så väntar jag även på en remiss från sjukgymnasten, sen hoppas jag att man kan börja upp mina icke existerande muskler som jag har mitt knä.. 

 

 
2014-03-19
01:02:56

ska verkligen skärpa mig nu.

jag har inte tränat på hur länge som helst. Jag känner hur det verkligen kryper i hela kroppen men varför jag ingenting åt det? Bra fråga. 
Men nu ska jag verkligen ta tag i det här med att träna, jag ska göra det minst 3 ggr i veckan, oavsett om det är på gymmet eller om jag går ut och springer och gör massa övningar efter det. 
För helt ärligt så vill jag verkligen komma igång nu för jag vet ju själv hur bra jag mår av att träna. Ska verkligen försöka göra det imorgon innan jobbet, inget undatag här inte. 
NU KÖR JAG.
 
2014-03-19
00:29:48

12 years a slave.

Har precis tittat på en riktigt gripande film, 12 years a slave. Det är en sann historia som är en baserad på en bok som är skriven av en slav som blev frikänd.
Filmen handlar då om en man vid namn Solomon som bor med sin fru och sina barn och en dag blir han kontaktad av två män. De säger att de själva jobbar på en cirkus och tillslut tackar Solomon ja till att spela fiol under deras cirkusnummer.
Tyvärr blir det inte som Solomon har tackat ja till utan blir istället transporterad bort för att bli slav.

Under filmens gång får man se många hemska saker som händer både Solomon och de andra slavarna. Han träffar på människor som han tror sig lita på men så fort han vänder sig om så blir han lurad av de. Kommer han få någon att kunna lita på mer än de andra slavarna? Efter 12 år blir Solomon frikänd och får äntligen komma hem. Men hur reagerar familjen när de tillslut får se Solomon?

Jag tycker verkligen att filmen är värd att se men man blir verkligen arg och ledsen över hur de behandlar människorna.